-Belgisk öl, det är ju sån där jordgubbsöl som är 17%!
Mer än en gång har exakt dessa ord sagts till mig över baren. Då gäller det att bita sig i tungan och så vänligt som möjligt upplysa vederbörande att:
-Mig veterligen finns det bara fyra belgiska jordgubbsöl* (Oudbeitje från Hanssens och Mikkeller Spontanwildstrawberry är exkluderade eftersom de innehåller smultron) och ytterst få (37 st) belgiska öl är över 13%**!

Ölen över 13% är en nymodighet i Belgien och ingen av de 37 är ens fem år fyllda. Öl över 12% är heller ingen lastgammal produkt, de har tretton år på nacken och om jag inte missminner mig var det Bush Millenium från Dubuisson som var först där också (se nedan) med sina 13%.

Nu kan man fråga sig varför belgarna envisas med att brygga stark och überstark öl. Det finns en mängd teorier och skrönor kring detta men alla bär nog på några uns sanning.
I början av 1900-talet utlystes det tävlingar för att hitta den unika belgiska ölen. Det rådde en viss oro om att importerad öl skulle utarma den genuint belgiska. På den här tiden var ölen mycket svagare så när de ale som vann låg på 5-5,5% ansågs det vara högt. För övrigt så var vinnaren en belgisk pale ale och ‘la Belge’ var född. Genast kom det ett gäng öl i samma skola. Några av dem*** finns kvar en idag men ska sanningen fram tycker jag att det är en ganska tråkig ölstil…

Lägg därtill att trappisterna och deras generellt starkare öl som åkte lite snålskjuts på ölvågen och den ökande marknaden. När sedan första världskriget och spritförbudet**** kom ökade intresset för stark öl ytterligare. Nya tekniker, recept och metoder ledde utvecklingen framåt. 1933 släpptes Bush Ambrée på 12% och den var ohotad i styrka under flera decennium…

…som de själva var ganska noga med att påpeka på etiketten. Faktum var att det stod ‘the strongest beer in Belgium’ på etiketten långt in på 2000-talet men det har de tagit bort nu. Rätt ska vara rätt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Floris Fraises, Frühli Strawberry, Timmermans Strawberry och Chapeau Fraises

**Bryggerier och antal öl över 13%
Struise: 10 st
Alvinne: 3 st
Proef (Mikkeller): 24 st

***T.ex. Palm Spéciale, Vieux Temps och De Koninck Bolleke

****13 augusti 1919 kom ‘två liters lagen’. Den förbjöd konsumtion, försäljning och bortskänkning av sprit (genever) på offentliga platser. Ville man handla genever var man tvungen att köpa minst två liter av en detaljhandel.

Om man som jag valt att snöa in på Belgien så finns det vissa saker man får på köpet och som man inte kan förbise. En av dessa saker är cyklingen. Jag måste erkänna att jag tyckte det var den roligaste sporten i världen när jag började med belgisk öl. Nu tycker jag att det är fantastiskt, förutom allt fusk.

En annan sak är hästar. Det går inte att undvika fakta att två av de mäktigaste och starkaste hästraserna har sitt ursprung från Belgien. Raserna heter Ardenner och Brabanthäst, de är båda stora kallblodshästar som kanske har sina storhetstider bakom sig. Det förtar inte deras historiska insatser…

…och på tal om historia kommer jag osökt in på sägnen om Bayard (inte Malin, hon heter Baryard).
Bayard är en mytomspunnen häst från en av de mest berättade historierna under medeltiden. Hästen tillhörde Aymon och hans fyra söner. På grund av en mängd kontroverser och dispyter användes Bayard som flykthäst åt sönerna. Till slut åkte ungarna fast men hingsten Bayard klarade sig och än idag kan man höra hans sorgsna gnäggande i Ardennerskogarna.

Självklart har hästen fått agera modell till ett gäng öl. Det är inte så konstigt med tanke på att den var bryggarens bästa vän långt in på 1900-talet. Mest känd av hästetiketterna är nog ‘Palm Speciale’ men som synes har även Bayard fått öl gjord till sin ära. Tyvärr har jag missat denna öl men tack och lov har jag haft glädjen att dricka Struises ‘Schommelpeird’. Bärnstensfärgat kraftfoder med många hästkrafter!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Från att ha varit ett gäng familjer som skött sitt, värnat om sitt hus och bara druckit sin öl till en organisation som drar åt samma håll, samarbetar och har en gemensam plattform är steget otroligt långt! För 15-20 år fanns det ingen inom den belgiska ölvärlden som trodde att detta var möjligt. Utopi och fantasi…

…men historien ville annorlunda. En strålande och nödvändig idé! Den 8:e november 2007 bildades organisationen ‘Belgian Family Brewers‘ av 12 olika familjebryggerier.
När ‘Bockor‘ anslöt i september 2012 var de det 21:a bryggeriet. Här kan ni bekanta er med resten…

För att få bli medlem i B.F.B. så måste man uppfylla en del kriterier. Först och främst måste man ha bryggt öl i över 50 år utan avbrott. Ölen ska vara en ‘äkta’ belgisk öl, bryggd i Belgien och den måste vara tillgänglig i Belgien. Bryggerierna ska vara oberoende och de ska jobba för att värna om den belgiska ölen och dess traditioner. Öl som bär ovanstående stämpel garanterar allt detta. Grymt!

Idag, 15:e mars 2013, släpps årets version av Duvel Tripel Hop. En väl och torrhumlad variant av special-Duvel och nytt för i år är att den humlas med den japanska humlesorten Sorachi Ace. Kul att en så stor bryggerikoncern ger sig i kast med unika brygder i mindre kvanti

Lite sent omsider har äntligen belgiska medelstora och stora bryggerier fattat att humlestinn öl inte bara är en trend. Det verkar nästan så! Idag har ytterligare en torrhumlad, årsbestämd variant på en redan befintlig humleöl premiär. Det är ‘Hopus Premiuer 2013′ bryggd av Lefebvre och till skillnad från den vanliga Hopusen har den nya sex humlesorter* i sig istället för fem. Vad jag kan se är förväntningarna stora.
Även jag är nyfiken trots att jag inte är ett ‘humlehuvud‘…

Sist för idag, men inte i år, bland de humlefokuserade ölen är att belgojätten Palm ger sig in i leken. I dagarna släpper de en öl med namnet ‘Palm Hop Select’ och den har provtestats i en relativt liten unik batch förra året under ett annat namn, ‘Palm Hopper’. Det är en något starkare Palm, torrhumlad med Hallertau Mittelfrüh från Poperinge men i ärlighetens namn hyser jag inte några jätteförhoppningar om den här ölen men jag är klart positiv till utvecklingen.

Innan fredagen ska få fortsätta sin dagliga lunk vill jag bara delge en länk till en belgisk broder som har tagit ett oerhört vackert foto på ovanstående tema. Det föreställer den ekologiska humlebonden och en av de drivande på bryggeriet Plukkers, Joris Cambie som ber för en framgångsrik skörd!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*den sjätte och sista humlesorten är en amerikansk humle, dock ospecificerad än så länge!

Söndagen före påsken kallas som bekant palmsöndagen och vad passar bättre än att redogöra lite om bryggeriet Palm. Palm är numer en koncern bestående av några bryggerier, där vissa fortfarande brygger under sin egen flagg medan andra är inkorporerade*, och de tillhör Belgiens stora ölproducenter med en årsproduktion på 1200000 hl!

Trots anor från 1747** så tog det ända till efter första världskriget innan saker och ting började ta fart. Bryggeriet, som då hette De Hoorn, blev helt utplånat 1914 av tyskarna, men ur askan i elden. Arthur Van Roy valde att bygga upp ett toppmodernt bryggeri ovanpå ruinerna och det var samma Van Roy som 1929 lanserade ‘Speciale Palm’, en öl som numer är symtomatiskt med hela bryggeriet och en öltyp som kallades/kallas ‘la Belge.
‘

I sanningens namn så är det inte Palm, med den mäktiga bryggarhästen på sin logga, som får ölkonnässören att höja på ögonbrynen, även om de gör små försök, utan framförallt bryggerierna Rodenbach och Boon. Rodenbach ölportfölj med några stabila, härliga oud bruins och några riktigt häftiga öl som släpps i små volymer och Boon med sin spontanjästa små underverk. En jämn uppställning lambicer under eget namn och sedan några stycken från nedlagda bryggerier för att hålla produkterna och deras historia levande.

Palm orsakade ramaskri och tumult bland några bryggerier, bland andra Dolle och Westvleteren, i Västflandern 1998 när de ströp jästförsäljningen av den åtråvärda Rodenbachjästen. Onödigt och ogint kan man tycka men utan den aktionen hade världen inte skådat världens bästa öl!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Rodenbach, Boon, Gouden Boom m.fl.

**Det finns dokument som talar om ölbryggning redan 1597 men sedan 1747 har bryggeriet legat i Steenhuffel.

Palm, som även äger Rodenbach, är ett av Belgiens största bryggerier med en årsproduktion på runt 750000 hl. Igår blev det officiellt att även de ska ge sig in i mikrobryggerinäringen och det trendigt småskaliga. Indirekt är de (Rodenbach) redan inblandade i ett liknande bryggeriprojekt tillsammans med St Bernard.

Mellan 1941 och 1974 hette Palm inte Palm utan De Hoorn och var betydligt mindre. Emellertid har de aldrig sålt de fyrtio år gamla lokalerna och tanken är att det nya lilla mikrobryggeriet ska inhysas där. Meningen är att det nya bryggeriet som kommer att döpas till Palm Belgian Craft Brewers ska fungera som en experimentfabrik och bland annat kommer man försöka brygga belgisk som inte finns eller knappt finns längre.

Mellan 1909 och 1940 hette De Hoorn inte De Hoorn utan Le Cornet och som en hyllning till detta har man valt att döpa den första brygden till Cornet Oaked. Emellertid är den första batchen av Cornet bryggd på Palms huvudbryggeri och hade smygpremiär redan i april.

Cornet Oaked är en tripelliknande ekfatslagrad öl på 8,5% humlad med Target och Saaz. Den har fått ett relativt svalt mottagande men förhoppningsvis blir den mer levande när den flyttas till det lilla bryggeriet. Ska försöka ticka av den nästa vecka när jag åker till Belgien…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Imorgon släpps ytterligare en fantastisk lambic på vårt kära Systembolag. Jag kommer tyvärr inte ha möjlighet att handla några eftersom jag befinner mig på annan plats…



…men ni kanske kan spara några till mig? Ölen jag refererar till är den utsökta och syrliga gueuzen Hanssens Oude Gueuze. Makarna Sidy Hanssen och John Matthys har lärt sig blandningsgåvan från Sidys far och tagit den ytterligare ett steg. Ett starkt rekommenderat köp och vi ska vara glada att komma över en sådan här raritet som sällan lämnar Dworps stadsgränser…



I måndags släpptes en blandlandsbelgare från Mikkeller och den är här för att stanna eftersom den kom in i det fasta sortimentet. Mikkeller Peter, Pale and Mary är en välhumlad men för den delen balanserad amber bryggd på Proef i Lochristi. En trevlig detalj är att den även är glutenfri…



Nu ska jag in och riva av en Skrubbetorsdag på jobbet med fyra nyheter som aldrig eller ytterst sällan vistats på svensk mark. Om ni har vägarna förbi så väntar vi även besök från bryggeriet Palm ikväll…



Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Tidigare denna månaden försökte jag mig på att gissa vad som skulle hända i Belgien detta år men föga anade jag detta nytillskott i medelstora bryggeriers portföljer.

  
Inom av loppet av två veckor har jag blivit adresserad av två olika belgiska bryggerier att gå med i deras limiterade program. Detta innebär att man förbinder sig att under ett års tid plocka hem ett visst antal produkter under en viss period. Till stor del handlar det om ny eller unika öl och förutom drycken erbjuds man en uppsjö P.O.S*, dvs reklammaterial i form av glas, ölunderlägg etc.  

 Eftersom jag tycker sådana här event är kanon och har svårt att säga nej har jag redan signat upp jobbet på ovanstående program från Palm/De Hoorn/Rodenbach. Tyvärr hann vi inte få januariölen men när Arthur’s Legacy Belle Hélène dyker upp i mars då kör vi! Till min stora glädje har även den svenska importören blivit mer eller mindre lovade att få de båda Rodenbachen i maj och september på fat.

  
Bryggeri nummer två som tog upp ett liknande upplägg med mig var Timmermans som jag träffade för några veckor sedan. Deras program startar i mars i och med att Bourgogne des Flandres nya upplevelsecentrum öppnar fullt ut. Inte helt otippat är det också just den ölen som är först ut bland deras limiterade utgåvor. 

  
Eftersom Timmermans ingår i Anthony Martins koncernen blir det en mix av deras olika öl som under året. Även om jag redan haft möjlighet att servera ett par av dessa produkter hakar jag gärna på detta program också men det återstår att se…

Jag skulle inte bli förvånad om fler bryggerier eller bryggerikonstillationer dyker upp med liknande upplägg framöver och då är jag gärna med där också. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

* Point Of Sales

Skrubbe stretar på längs gatorna och nu när barmarken åter har infunnit sig går det lite lättare igen. Ni som anmält intresse till Bryssels halvmaraton via Skrubbes Springklubb, misströsta inte, jag kommer ut med mer info inom kort. 

  
På tal om löpning dök det här loppet upp i flödet härom dagen. 25 km alternativt ett maraton genom tre belgiska bryggerier och med annorlunda vätskestationer som serverar öl. En rolig idé även om jag inte skulle klara av att dricka öl samtidigt som jag springer. Som ni ser här nedan startar man och går i mål på Duvel/Moortgat. Springer man hela 42 km passerar man igenom både Palm och Bosteels på vägen och väljer man den kortare svängen endast Palm. Dock kan man inmundiga de olika bryggeriernas brygder på diverse ställen längs vägen.

  
Great Breweries Marathon & 25 km har premiär i år även om det har funnits en liknande tävling innan. Jag är lite tvehågsen till det hela men jag har i skrivande stund inte bestämt mig om jag ska anmäla mig. Är det någon av er som är sugen?

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Jag antar och hoppas att ingen lyckats undgå att jag kör Duvel Tripel Hop Experience med start imorgon på jobbet. Emellertid är det inte så många som vet att jag även kopplar en ‘småskaligt’ bryggd öl från Palm/De Hoorn samma kväll. Tidigare i våras hoppade vi på ett limiterat program som Palm började med i år vilket innebär att det kommer dyka upp små överraskningar under året.

 
Årets första öl i detta programmet, Arthur’s Legacy Jack the R.IPA, missade både vi och leverantören men nu är det dags för brygd nummer två, Arthur’s Legacy Belle Hélène. Palms så kallade fruktmästare har fått skapa en öl och självklart innehåller den frukt. I detta fall har ölen fått sig en dos belgiska päron, en subtil nypa kanel (hur subtil återstår att se!) och minimalt med humle. Jag måste erkänna att jag är en aning skeptisk men jag hoppas jag blir överbevisad imorgon!

  
Namnet Belle Hélène betyder Sköna Helena och hon var enligt den grekiska mytologin prinsessa i Sparta. Emellertid kommer ölens namn från den klassiska belgiska desserten Poire Belle Hélène som just är pocherade päron och chokladsås. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Nu svallar belgiska sidor över av nyheten att det anrika belgiska bryggeriet Palm är uppköpt av nederländska Bavaria vilket känns ganska olustigt och lite oväntat.

  
Hade det bara varit för Palm och dess produkter kunde det varit en sak men nu innefattar köpet även deras microprojekt De Hoorn samt det klassiska Rodenbach. Huruvida Boon, som även de åtminstone till 50% ingår i koncernen, omfattas av övertagandet är i skrivande stund oklart.

  
Till en början kommer Bavaria att köpa 60% av Palms aktier men inom fem år kommer de att ha införlivat hela Palmkoncernen under sina vingar. Jag antar att Palm och Rodenbach får stanna i deras respektive bryggerier som ligger i Steenhuffel och Roselaere eftersom åtminstone det sistnämnda av dem inte flyttas hur som helst. Jag ska försöka hålla er uppdaterade med vad som händer i denna sorgliga följetong.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Tidigare idag kunde jag meddela att Palm, ett av Belgiens klassiska bryggerier och medlemmar i Belgian Family Brewers, blivit uppköpta av en nederländsk bryggerijätte vid namn Bavaria. Palm äger även det magiska Rodenbach och har haft ekonomiska intressen i lambicbryggeriet Boon.

  
Tack och lov meddelar Boon nu ikväll att de inte är inblandade i affären mellan Palm och Bavaria. Lyckligtvis sålde Palm sina 50% av aktierna i Boon till ett holdingbolag den 30:e juni 2014. De övriga 50% har hela tiden varit i familjen Boons ägo. Sedan den 1:a januari i år har i stort sett allt samarbete med Palm upphört vilket jag hade missat. Dock är det ett stort ‘puh’ att Boon inte också såldes över gränsen…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

När jag väl funnit den belgiska ölen tog det inte lång tid innan jag stötte på den fullkomligt magiska Brugse Tripel. Det jag inte visste då var att denna mäktiga tripel föddes 1987 och var skötebarn till den smått legendariska bryggaren Paul Vanneste. 

  
Paul hade tillsammans med hjälp av Frank Boon startat bryggeriet 4 år tidigare men det var först nu han hade hittat sin guldkalv. Under mitten av 90-talet ingick Paul ett samarbete med Rodenbach och det fungerade väl fram till Palm först köpte upp det sistnämnda i slutet på 90-talet och sedermera även Pauls ‘gyllene träd’ 2003. Tyvärr innebar även denna fusion att den fantastiska Brugse Tripel bytte namn till Brugge Tripel samt skepnad, smak, recept, procent och utseende. 

  
Det blev aldrig detsamma efter 2003. Palm har försökt att återupprätta den ursprungliga magin men tyvärr har de inte nått ända fram. Nu har de även i ett sista försök att rädda sitt skinn bytt ut humlen mot gruut men utan att ha provat den är jag tämligen säker på att de inte lyckats.

  
Emellertid såg jag ovanstående produkt susa genom mitt flöde häromdagen och helt plötsligt väcktes något inom mig. Kan detta vara så att man har funnit en produkt som är närmare originalet än vad dagens bleka kopia är? Brugge Tripel Prestige är enligt utsago 9,5% och har någon form av jeneverbas. Oavsett vilket är jag väldigt nyfiken på vad de har lyckats åstadkomma och med den känslan kan jag ta helg med ett leende på läpparna och en Pannepot i glaset…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Idag har domarna börjat gå igenom all öl som är inskickad till Brussels Beer Challenge i år och fingrarna är korsade för att det sk blii tredje gången gillt för min kära Södvik Säsong. Jag vet inte om jag sa det men när jag ändå hade vägarna förbi så passade jag på att lämna in Maratonic också…

  
Om två veckor får vi reda på svaret under prisutdelningen i Gent.

Tills dess kan jag sukta efter lite nya belgiska produkter som dykt upp under den senaste tiden. Till exempel har Palms lilla avknoppning De Hoorn gjort en nyproduktion av den klassiska Aerts 1900 som de döpt till Aerts 2016. Palm förvärvade originalet från Aerts på 70-talet och bryggde den fram till 2002-2003 men sedan la de ner den. Nu menar de att de har återanvänt recepetet men procenten är inte densamma och de refererar den nya produkten som IPA. Nåja, vi får väl se… 

 Nästa öl kommer från det lilla familjehopkoket Kazematten som är beläget i Ypres gamla kasernmurar. När bryggeriet startade utlovade de en mängd varianter på både nedanstående Wipers Times och även Grottenbier vilket är en öl de ärvde från bryggeriet St Bernardus. Nu kommer det äntligen en variant på Wipers Times och den har fått efternamnet 16. Denna brygd är en Red Ale med både fläderbär och fläderblom som klockar in på 7,2%. Enligt bryggeriets egen utsago är denna öl enligt nedanstående:

”Neither sweet nor sour; dry, with some fruit tannins, floral notes & secret spices opening as it warms.”  

 
Under hösten har även Het Ankers Maneblusser fått ytterligare ett syskon som riktas främst till den nederländska marknaden. Belgiens äldsta kommersiella bryggeri skapade tidigare i år Maneblusser Lente till vårens begivenheter och tidigare i höst kom uppföljaren Maneblusser Bok. Båda dessa har lite annan kulör samt att de är kryddade för att passa de olika årstiderna. På frågan varför menar bryggeriet att det är orättvist att det finns flera olika Gouden Carolus men bara en Maneblusser. Nog för att det är kul med fler produkter men skälet känns sådär…

 Sista produkten är inte ny ur receptsynpunkt utan bara till namn. Brasserie De la Senne har döpt om sin julöl Zinnebir X-mas (som även haft namnet Equinox) till Winter Mess. Nog för att deras julöl har haft tendenser att variera under årens lopp men den har alltid haft hög och relativt modern belgisk karaktär. Torr och kryddig, snygg och välbalanserad. Om jag inte missminner mig kommer den dyka upp på Systembolaget men jag vet med säkerhet att jag kommer få in den på fat…

Nu tar vi helg!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Igår berättade världens största bryggerikoncern AB InBev att de ökat sin produktion med 0,2%. Detta låter kanske inte så mycket men om man står för en stor portion av all världens öl blir det en del.

  
Den nya toppnoteringen lyder på 61 miljarder 300 miljoner liter producerad öl under 2017. Det är helt makalöst! Om man jämför med exempelvis Palm eller Duvel/Moortgat i Belgien som anses vara ‘stora’ producerar de koncernerna i runda siffror ynka 100 miljoner liter per bryggeri och år. De största trappisterna, Chimay och Westmalle, spottar ur sig 20 miljoner liter var och bland lambicjättarna Boon och Lindemans ser siffrorna ungefär likadana ut. Tacka vet jag t.ex Dolle som brygger 200000 liter öl per år och är nöjd med det. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe  

1983 släppte det då nyöppnade bryggeriet Gouden Boom i Brugge som första produkte en veteöl som fick namnet Brugs Tarwebier. Receptmakare var den smått ikonförklarade bryggaren Paul Vanneste och ölen blev genast populär i den vykortslika staden. Den opaka sommarsläckaren till brygd levde gott genom 80- och 90-talet men sedan tog sagan en ny vändning.

Det hela började med att Gouden Boom gick ihop med Rodenbach 1993 och när dessa två sedermera blev uppköpta av Palm strax efter millennieskiftet fick den molniga ölen en ny ägare i form av Alken-Maes (numer Heineken). Detta medförde i sin tur att brygden fick nytt namn (Brugs eller Brugs Witbier), ändrat recept och lägre alkoholhalt. En stor anledning till att produkten bytte ägare/bryggeri var att vid denna tiden hade Palm redan en veteöl som hette Steendonk vilken man bryggde och distribuerade tillsammans med Duvel/Moortgat.

Här kunde historien tagit slut men det Bruggebaserade bryggeriet Halve Maan och dess ägare Xavier Vanneste, som för övrigt är släkt med Paul, ville annorlunda. Tidigare i år slöt han ett avtal med Alken-Maes som innebär att Brugs Tarwebier får flytta hem igen. Från och med nu bryggs denna törstsläckande pjäs åter igen i Brugge och till Halve Maan’s samt alla älskare av belgiska veteöls stora glädje har Paul Vanneste givit bryggeriet både originalreceptet och den ursprungliga jäststammen. Förutom att namnet är tillbaka har även etiketten gjorts om och är näst intill en kopia av originalet även om Xavier lagt till familjen Vanneste vapensköld på kragen som en välkommen-tillbaka-gest. Förhoppningsvis kommer den nyutgåva till Sverige någon gång under 2019 och allra helst till sommaren.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

I år har det suveräna bryggeriet Rodenbach nått den aktningsvärda åldern 200 år och det kommer att firas stort om elva dagar. Tyvärr kan jag inte, trots inbjudan, delta men sånt är livet…

Emellertid kommer jag att göra mitt yttersta för att komma över den brygd de producerat för jubileumet. Den låter mäkta intressant och jag har redan varit på Rodenbach svenska importör så jag hoppas den inte är alltför långt bort.

Brygden har fått namnet Rodenbach Red Tripel och denna blandprodukt är enligt egen utsago en mix mellan en Tripel (oklart vilken?)* och en tvåårig syrlig Foederbier från Rodenbach egna fat.

Jag har svårt att tro att detta är något annat än mycket gott men tiden får utvisa hur det ligger med den saken…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*min gissning är att det antingen är Brugge Tripel som bryggs av Palm vilka äger Rodenbach alternativt St Bernardus Tripel eftersom Rodenbach bryggästare Rudi Ghequire’s dotter är gift med St Bernards ägare…